Jag har ett provrör på 1,5ml som jag nästan tjatade mig till på Åhléns.
Jag var där och handlade något när jag såg att de hade en stor godislåda (ni vet typen, stor, fyrkantig ibland genomskinlig eller vit, en decimeter hög eller så) full med parfymprover. Jag stod och tittade hungrig på den hela tiden men tanten gjorde ingen ansats till att bjuda någon kund på ett prov. Så jag frågade lite snällt ”är det där parfymprover”. Ja, suckade hon och gav mig en. Kärring.

Nåväl. Detta är en doft som känns väldigt bekant för mig, så jag går nu och gräver fram en annan parfym som jag sniffa på. Jag tyckte att den liknade Ed Hardy woman, men det gjorde den inte alls. Så nu behöver vi inte tänka mer på det.

Här är i alla fall vad jag tycker om DKNY – Red Delicious

Den första sniffen luktar sött. 

Sött på ett precis lagom sätt, utan att bli barnslig eller kväljande. Jag känner också att det finns blommor och frukt med i spelet. Jag blir förväntansfull, vad skall komma härnäst? 

Den andra sniffen säger mig att sötman har lagt sig i bakgrunden och att frukten tagit ett steg framåt utan att släppa blommans hand, som jag nu tycker har avslöjat sig som ros.

Sista sniffen, som jag sniffar på många gånger om för att få det rätt, har utvecklats till en mild blommighet som får mig att vilja ha parfymens slutstadie som sköljmedel för tvätten. Den är diskret men ändå tung.

Jag kan inte förklara varför, men jag ser en ung kvinna (mellan 18 och 27) som nyss kommit ur duschen och fönar håret. Hon ska på date med en ny bekantskap om en halvtimme och har inte riktigt bestämt sig för vad hon ska ha för kläder. Men hon tar på sig den här parfymen och OCH NU TRODDE NI ALLT ATT ALLT SKULLE LÖSA SIG, eller hur? Nej, jag vet inte, min inre bild frös där och det vore dikt och förbaskad lögn om jag fortsatte visionen med att hennes oro plötsligt släppte och hon tog på sig det plagg hon ser allra bäst ut i. Men visst vore det klichéartat?

I reklamen är det en kvinna (modell) som går på New Yorks gata. Hon går förbi en fruktaffär och sträcker sig efter ett grönt äpple, typ Granny Smith, hennes hand möter en mans hand (modell. Mannen alltså) som också ville ha ett äpple. Han låter henne ta det, och i slow motion tuggar hon på det medan daggen (eller är det saliven?) rinner ner över frukten. Han står som förstenad. Hon tittar porrigt på honom och går vidare.

Utan att betala.

Alltså ursäkta?
Visst att vi alla har bilden av New York som en stad där lagar ignoreras till höger och vänster, men varför göra en reklamfilm som uppmuntrar flickor till stöld. ”Hej, jag heter Donna Karan. Om ni bär den här parfymen kommer inte bara karlar att bli förtrollade av er, ni kan också stjäla utan konsekvenser”. Pff, CSI NY bryr sig liksom inte om småstölder. Men ändå.
Jäkla idioti.

Men jag älskar parfymen i alla fall.

Toppnoter: Hallon, champagne och lichi
Hjärtnoter: Äpple, rosor och patchouli
Basnoter: Vanilj och harts

Märke: Donna Karan Cosmetics
Föpackning: provet består av en vanlig liten provflaska, den riktiga parfymflaskan ganska sfärisk, något tillplattad och ligger väldigt bra i handen. Sprayfunktionen sitter som en infasad trekant på toppen. Glasdelen är röd och toppdelen är metallisk silver.
Pris: Lägsta pris är 245:- på Shopping4Net för 30ml
Omdöme: Det är en utmärkt vardagsparfym men som också fungerar bra till kvällar och trevliga sammankomster. Det är mycket lätt hänt att det blir en signaturparfym Och den passar som sagt alla åldrar som inte vill lukta tuggummi eller gammal tant.